Vinterdagar
En dag steg vintern fram ur höstmånadernas gråa dis. Snön föll i stora
flingor på den frusna marken. Ett nytt ljus som även kunde genomtränga
det kompakta nattmörkret smög fram ur det vita snötäcket, ur stjärnljuset
och det flammande norrskenet. Månen kom äntligen till sin rätt efter
sommartidens blyga visiter.
Båtarna hade funnit sin vintervila i båthusets skydd. De låg där till
brädden fyllda med sommarminnen och med kölarna vända mot en
förväntansfull framtid.
Stugan är väl ombonad, vedboden väl försedd. Det finns ved överallt
i omgivningarna. Att hugga ved är både förströelse och motion. Och
ibland kommer mina många vänner och hjälper mig. Då blir det ett
gemensamhetsnöje. Från det förgångna kommer visdomen. Ur de gamlas
visdomskälla kommer ordspråket, att fattigdomen börjar i vedboden. Nu
är det inte många som ens äger en vedbod och fattigdomen har blivit ett
invärtes lyte. När jag tittar in i min vedbod känner jag mig ganska för-
mögen. Där finns präktiga travar mot vinterkylan. Tuben med kvarn-
torpsgas är fylld. Ljus, värme och en lagom hård bädd. Vad kan man mer
begära?
Det händer att kylan knäpper till ordentligt. Då kan vattnet i hinken
vara fruset om morgonen. Det betyder ingenting, bara det är varmt under
sängkläderna. Man blir fortare klarvaken, när man kilar upp och gör eld
för morgonkaffet. Då har skaparen, den största av alla konstnärer, deko-
rerat fönsterrutorna med blomsterornamenter så sagolikt sköna, att ingen
mänsklig artist kan göra efter det. Och denna förunderliga dekoration för-
nyas natt efter natt utan att någonsin återupprepa sig. Vattnet blommar!
………………………….
En vintermorgon med nyfallen snö är som en drömvärld i skimrande
vitt, dubbelrenat genom luftens klarhet. Där har djuren med sina spår-
stämplar skrivit nattens dramatiska historia. Man kan läsa sig till den
hungriga rävens råttfångst, harens vindlande kryss mellan buskarnas beten
eller en råttas uppbrott från sitt boställe för att under fara för sitt liv söka
en mera givande boplats.
………………………….
Ur Mitt Paradis